Thursday, August 25, 2016

Tankar om partisekreterarens roll

De svenska solcialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin avgår och dagen efter presenteras en ny – Lena Rådström Baastad. Vi avser inte här och nu att kommentera de båda – eller deras kompetents för uppdraget. Men vi har lite andra funderingar, såsom om det verkligen är partiledningens uppdrag att via telefonkonferenser meddela vem som ska bli partisekreterare. I socialdemokratins historia och tradition har partisekreteraren haft ett annat uppdrag. Att leda partiet och det oavsett regeringsmakt. Från Möller, Aspling, Sten Andersson och andra finns en obruten linje. Partiet ska vara en balans, organisatoriskt och ideologiskt tryggt borta från regeringsmakten. Regeringsmakt kan nämligen förloras, men partiets roll är vidare och måste bestå och förbli stark. Vi förstår att den nya partisekreterarens uppdrag är att vinna val. Det är bra. Givetvis. Men är det inte hens uppdrag att vinna framtiden ännu viktigare!? Vinna kampen om det strategiskt viktiga problemformuleringsprivilegiet. I den korta historien lyckades inte borgerligheten – trots regeringsmakten då – rubba socialdemokratins värdegrund åren 1976-82. Socialdemokraterna fick efter valvinsten 1994 åtminstone delvis samma problematik att brottas med, kampen om framtiden bortom mera akuta regeringsproblem. Det fanns – och finns – fortfarande en arbetarrörelse, om än slumrande, som drömmer om värderingar och politiska projekt bortom det mest akuta. Och så är det också nu på 2010-talet. Precis som på Sten Anderssons tid – slitstark partisekreterare åren 1962-82 – gäller också nu att partiet är och ska fortsatt förbli något mer än bara en del av regeringen. Och i det ingår, inte minst, att partiet och dess medlemmar får vara i opposition och inte bara försvara regeringens politik. Partisekreterarens uppgift är då att värna den friheten också mot klåfingriga statsråd som tror sig veta bäst om vad som är partiets roll och uppgift, liksom att se till att den linje partiet lagt fast i sina kongressvalda och andra beslut också så lång det är möjligt även följs. Vården av styrkan i den egna organisationen är en annan sådan central uppgift för partisekreteraren. Precis som Sten Andersson så flitigt gjorde förblir det då även för en nutida partisekreterare viktigt att resa runt i landet och i dialog med medlemmarna fånga upp stämningar och önskemål, föra värderingssamtal och att återföra dessa till ledamöterna i partiets Verkställande utskott och styrelse. Om den nu i stor brådska lanserade nya s-sekreteraren Lena Rådström Baastad är just en sådan för uppgiften lämplig person får väl prövas mot verkligheten och utvärderas vid kommande partikongress och val. Att vinna val i Örebro är en sak men att vinna kampen om framtiden och problemformuleringsprivilegiet och de värdering som blir ledande på några års sikt är något helt annat och långt mycket svårare än att få ihop en klatschig valslogan. Robert Björkenwall tillsammans med riksdagsledamot Peter Persson,Jönköpings län (Publicerad i bl a Östra Småland 23/8, Arbetarbladet 23/8, Jönköpings-Posten 24/8, Dala-Demokraten 26/8 och Sundsvalls tidning 26(9, Värmlands Folkblad 1/9, Gotlands tidningar 20/9 m fl)