Den store folksångaren Pete Seeger är död

Så har vi – nästan samtidigt som president Obama pratar om de fattiga och behovet av höjda minimilöner – nåtts av beskedet att den amerikanske folksångaren Pete Seeger har gått bort. Han blev 94 år. Pete Seeger var en av de riktigt stora gestalterna i det vi ibland kallar det andra Amerika – det radikala Amerika, som så ofta svartlistats, förföljts och förpassats till marginalen. Att Pete Seeger var med när den förste svarta presidenten, Barack Obama, installerades i Vita Huset i januari år 2009 minns säkert många. Det var ett mycket positivt tecken på att också ett annat och bättre Amerika är möjligt – och önskvärt. I en intervju sade denne folkmusikens ikongestalt i USA om alla sina mest rabiata motståndare: If you can´t beat them – outlive them. (Om du inte kan besegra dem – överlev dem. Och just det gjorde också Pete). Pete Seeger är död. Men inte det arv han lämnar efter sig. Vi är nog många som i dagarna satt på gamla skivor – eller nya CD dito – med hans klassiska sånger som If I Had a Hammer (en fin fackföreningsvisa) och Where Have All the Flowers Gone. Så hoppets blommor lever vidare – och kanske också den hammare som behöver hanteras för att hamra fram en annan och mera rättvisare värld. Frid över Petes minne. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com, (med många resor och besök i universitetens och de fabrikernas och arbetets USA som Seeger sjöng om) (Publiceerad i bl a LT i Östersund 3/2-14 m fl)

Tänkvärt om mytbildningen kring äldres förmåga att minnas

En och annan arbetsgivare, liksom politiker, borde reflektera över det här med mytbildningen kring äldres påstådda oförmåga att minnas jämfört med ungas förmåga, se länk om mytbildningen kring äldres kontra yngres förmåga att minnas, http://blog.svd.se/ennartshalsa/2014/01/26/forskare-myt-att-aldre-minns-samre/ Så äldre ska inte deppa för att de ibland har svårt att hitta ett namn. De har bara så mycket kunskap att filtrera och scanna igenom först!!! Kolla också hur etniska minoritetsgrupper i USA är bättre på att förverkliga den amerikanska drömmen (nås av allt färre generellt) än andra amerikaner, se länk: http://www.nytimes.com/2014/01/26/opinion/sunday/what-drives-success.html?smid=fb-share&_r=0 /Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com

Våga tala om verkligheten

Även om politik kallats för det möjligas konst är det nu dags att ta bladet från mun och konstatera att de nyliberala idéerna om marknadsutsättningen av välfärden som fick fotfäste i Sverige nu nått vägs ände. På mindre än två årtionden har Sverige förvandlats från en internationellt beundrad välfärdsstat till ett land i förfall. Det som nu behövs är inte bara en avprivatisering utan också skattehöjningar och ökad offentlig upplåning för att steg för steg kunna både investera för framtiden och reparera förfallet. Det vi kan se i dag är hur bostadsområden, järnvägar och vägar fått förfalla. Skolor, sjukvård och omsorgen av äldre har kantats av larmrapporter om bristande kvalitet. Tågurspårningarna i Stockholm, Pisa-rapporten om svenska skolelevers dåliga kunskaper och vanvården av åldringar på entreprenaddrivna äldreboenden kan föras tillbaka till samma rot. När målet för politiken blev låga skatter och det offentliga lämnade ifrån sig den demokratiska kontrollen över verksamheterna och förvandlade medborgaren till kund på en av privata aktörer och vinstdrivna bolag dominerad marknad så gick också kvalitén och möjligheten att styra resurserna efter behov förlorad. Samtidigt försvann också mycket av insynen och möjligheten att granska verksamheterna och skatteflykten tilltog. I samma takt som det offentliga välfärdssystemet delprivatiserats har också de gamla klassklyftorna fått nytt fotfäste i Sverige. OECD konstaterade förra året att inget annat land haft samma dramatiska och snabba ökning i inkomst- och standardskillnader som Sverige. Samtidigt kom en rapport från Statistiska Centralbyrån som konstaterade att de mest utsatta grupperna i Sverige – sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade fått det allt sämre ekonomiskt. Statistiska Centralbyrån visar också att bostadssegregationen ökat. Att de olika jobbskatteavdragen, rut-, rot- och läxavdragen tillsammans med den halverade momsen på krogen och den avskaffade fastighets- och förmögenhetsbeskattningen har de ekonomiska ramarna för den gemensamma sektorn krympts. I kombination med de från alliansregeringen av ideologiska skäl genomförda privatiseringarna av allt från apoteken till tågtrafiken och även myndighetsutövning som bilprovningen har viktiga samhällsfunktioner gjorts osäkrare, splittrats och fördyrats. Medan den sittande alliansregeringen saknar både kraft och vilja att bryta med den negativa utveckling Sverige glidit in i står nu hoppet till socialdemokraterna och att (s) i samverkan med vänstern och miljöpartiet förmår lämna den idé med New public management, där konkurrens, privatisering och kopiering av företagens sätt att fungera varit riktmärke. Det vinstintresse som är drivkraften i privata företag får inte förbli förebild för hur behovsstyrda välfärdssektorer som skola, vård och omsorg sköts eller hur vi bygger och underhåller grundläggande samhällelig infrastruktur. Även om inte allt som behöver göras kan bli taget i ett utan kräver flera steg så måste den politiska kursomläggningen och viljan att åter skapa ett mer sammanhållet Sverige markeras. I det ingår att våga säga att vinstdrivna företag i välfärden måste bort. I det ingår att våga säga att både skatten och statens upplåning (till investeringar) måste öka för att infrastruktur som vägar och järnvägar ska hålla godtagbar kvalitet och ge bra förutsättningar för framtiden. I det ingår att genom satsningar på infrastruktur, nybyggande och upprustning av bostadsområden redan nu skapar nya jobb. I det ingår att satsa på skola, utbildning, forskning och utveckling. I det ingår att rusta upp och värdesäkra våra gemensamma försäkringar som a-kassa, sjukförsäkring och pensioner. Politikens roll är inte vara marknadens och entreprenadköparens tjänare. Politikens roll ska i stället vara att som herre och med medborgarperspektivets bästa som mål i gemenskap bygga ett tryggt och välfungerande Sverige, och att på så vis ta ansvar för hela – inte bara delar av - landet och folket. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Länstidningen i Östersund 16/1, Västerbottens Folkblad 18/1-14 m fl)

Sverige måste satsa mer på försvaret

Med de förändringar vi nu ser i omvärlden är det dags att åter lyfta fram försvarspolitiken. Genom de stora nedskärningarna av försvaret i Sverige – allt från de på sin tid väl motiverade regementsnedläggningarna till den avskaffade värnplikten och de hårda bantningarna av såväl armen som marinen och flygvapnet – har det mesta av Sverige blivit i det närmaste värnlöst. Den kraftiga upprustning som pågår i vårt närområde tillsammans med det från såväl Nato som Ryssland stigande intresset för Nordeuropa gör frågan om vår förmåga att utan utomstående inblandning skydda oss själva allt viktigare. Till den positiva bilden hör att den kraftiga nedrustning som gjorts i Sverige gör det möjligt att utan barlast av gammal och förlegad teknologi starta en nyrustning av försvarsmakten. Det gör det också möjligt att på ett genomgripande vis ta ställning till hur vi ska hantera försvarsfrågan utifrån svenska utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstaganden. En för Sverige länge bärande utrikes- och säkerhetspolitisk doktrin var principen att: Sverige ska vara militärt alliansfritt, syftande till neutralitet i krig. Vi skulle inte göra oss beroende eller uppbundna av vare sig Nato eller någon annan. Det svenska försvaret skulle vara starkt nog för att avskräcka från angrepp. Ett anfall mot Sverige skulle kräva för stora insatser för att kunna bli lönsamt. Med Sveriges inträde i EU och EUs Lissabonfördrag har principen om alliansfrihet blivit satt i fråga. I regeringens utrikesdeklaration i februari 2013 förklarade Carl Bildt att: "Sveriges säkerhet byggs solidariskt med andra. Hot mot fred och säkerhet avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer." Han förklarade även att svenska utlandsinsatser kunde göras oberoende av om de leddes av FN, EU eller Nato. Orden alliansfrihet och neutralitet fanns inte med. Oberoende av vilka bevekelsegrunder och syften regeringen haft med deltagandet i den Nato-ledda operationen i Afghanistan (totalt kostat 11 miljarder kr i tveksamt använda skattemedel) och samövning med Nato-förband i norra Sverige kan vi inte lämna det egna ansvaret för skyddet av Sverige och våra gränser därhän. Med de stigande politiska spänningarna runt Europa och den nya upprustningen i vårt närområde stiger behovet av att ha en modern och effektiv försvarsmakt med förmåga att skydda och avvärja såväl IT- hot som militära hot i hela landet. Vilka lösningar den sittande försvarsberedningen (klar i mars -14?) kan tänkas komma med är fortfarande en öppen fråga. Det finns dock inget som tyder på något omfattande nytänkande. I de direktiv beredningen fått står den inriktning man gav försvaret år 2009 fast. Det förefaller inte förenligt med en kylig analys av nu- och framtida hotbilder mot vårt land. Det Sverige skulle behöva är inte den dåligt avlönade och svårrekryterade soldatorganisation vi har idag. I stället skulle vi behöva en kombination av fast anställda experter och en bred och rejält folkligt förankrad försvarsmakt. Vägen dit är en återinförd tjänsteplikt för såväl män som kvinnor. I plikten kan ingå både traditionell militärtjänstgöring med vapentjänst och tjänst på IT-försvarsenheter liksom civila tjänster inom vård, omsorg och räddningstjänst. Med Sveriges långa kust och med Gotland som en strategisk plats i Östersjön behöver marinen rustas upp med fler och nya u-båtar. Också luftförsvaret behöver rustas upp. Svenska stridspiloter måste få möjlighet att flyga betydligt mer än idag. Arméns pansar och mängden artilleri behöver stärkas. Sist men inte minst måste svensk försvarsindustri (sysselsätter 30 000 personer) värnas. Om vi vill förbli rimligt oberoende av andra länder så måste vi kunna behålla vår förmåga att utveckla egna vapen anpassade till våra behov. Det betyder också att vi även i fortsättningen ska kunna både utveckla och även till demokratier exportera svensktillverkade flyg och artilleripjäser. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com, tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Arbetarbladet 27/12,LT i Jämtland 23/12, NSD 3/1-14,Gotlands tidningar m fl)