Tyskland, skatteparadisen och "offshore-leaks"

Om skatteparadisen och de rikas enorma summor som flyktar undan beskattning: När jag förberett mig inför en nära förestående Tysklands-resa så har jag i min research bl a mycket annat fått ögonen på intressanta uppgifter om hur förmögna “rikisar” flyr undan med gigantiska belopp till olika skatteparadis. Inte sällan via god hjälp av välrenomerade bankers olika brevlådeföretag och kontodribbel. Enligt den brittiska organisationen Tax Justice Network – med ekonomen James Henry som en av de ledande - rör det sig om allt mellan 21 till 32 biljoner US-Dollars som parkeras i de olika skatteparadisen. Det som allmänheten årligen förlorar i skatteintäkter uppskattas av EU-kommissionen till en biljon (1.000.000.000.000) euro! Ett sanslöst stort belopp. Det tyska skattefacket "Deutsche Steuergewerkschaft" värderar att enbart från förbundsrepubliken Tyskland försvinner 400 miljarder euro (3 400 miljarder kr) till svarta konton på exotiska öriken och andra skatteparadis (totalt 85-talet i världen). Motiven för att mörka alla gigantiska offshore-transfereringar är knappast okända. Bakom flykten står brottsliga skäl som skattefusk, korruption, kreditbedrägeri eller svarta affärer med vapen, narkotika samt människohandel. Bland dem första tyskar som kvalitetstidningen Süddeutsche Zeitung – en av flera tidningar som fått tillgång till det enorma materialet om skattefifflarna - namnger med misstankar om skattebrott är den kände industriarvingen och livsnjutaren i jetsetlivet, Günter Sachs (som avled 2011). Till världskändisarna i samma skatteflyktande rikemansklubb räknas också döttrarna till Filippinernas ex-diktator Marcos, klanen runt den azerbadjanska presidenten Ilham Aliyev, den rysk-israeliske vapensmugglaren Arcadi Gaydamakeller och diamanthandlaren Muller Conrad Rautenbach. Även Frankrikes regering är drabbad. Budgetministern Jerome Cahuzacs – gav president Hollande “svår huvudvärk” - avgång skedde i samband med avslöjanden om hans illegala offshore-aktiviteter. Det gemensamma intresset för dessa och hundratusentals andra förmögna är att mörka penningströmmar, konton och medhjälpare för alla lagstridiga penningströmmar. Deras verktyg för att ändå lyckas med svarta affärer är ett omfattande nätverk som erbjuds av den globala finansindustrin. Som ytterligare en illustration beskriver Süddeutsche Zeitung att Deutsche Bank genom sin filial i Singapore bistått vid grundandet av 300 företag och truster i ett flertal skatteparadis. Därmed inte sagt att alla dessa används av nätverket för att dölja ljusskygg verksamhet. Och givetvis förnekar Deutsche Bank alla förebråelser om delaktighet i skattebrott, men frågan är vad sådana dementier är värda. Inte mycket. Dessa förnekanden följer bara tidigare kända mönster i olika skandalhärvor. Man medger bara det som redan är bekant. Ingen kommer att frivilligt öppna sin bokföring och syftet bakom dubiösa brevlådeföretag i olika skatteparadis. Varför ett konto på Cook Island eller Jungfruöarna? Troligtvis för att man sysslar med olovliga gärningar - de hör liksom till skatteparadisens affärsmodell. Har man rent mjöl i påsen skulle det nog vara helt till fylles med någon nationell sparkassa med hyfsad balansräkning. Vad och vilka fler som sedan avslöjas med hjälp av "Offshore-Leaks" - världshistoriens hittills största informationsläcka på 260 gigabyte - läckan återstår att se. Leder Offshore-leaks till juridiskt hållbara bevis är läget för SPD:s kanslerkandidat Peer Steinbrück (Merkels utmanare i höstens förbundsdagsval) helt klart. Staten måste, menar han, reagera med hårda straff för alla som medverkar i skattebedrägeri eller inbjuder till det. Kravet är befogat. En annan sak är sedan att i en globaliserad värld med fritt flöde för pengar och kapital behövs tveklöst också samfällda internationella åtgärder. Enligt den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD krävs först och främst en förändring av regelverket i de åtskilliga skatteparadisen. Det målet är emellertid svårt att nå i en handvändning utan förutsätter ett segt förhandlingsarbete. Men målet med detta arbete måste ha som mål: alla skatteparadis måste stängas. Lyckas man med det, så har länder som Tyskland och många många andra EU-länder bra mycket lättare att få råd med både bra barnomsorg, sjukvård, pensioner och t ex att bygga ut sin infrastruktur och att få ner den besvärande ungdoms- och långtidsarbetslöshet som härjar i EU-Europa. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Dala-Demokraten 24 april, Vasabladet 27 april 2013 m fl)